Alla kan bli rädda.
Det är något man föds med. En nyfödd bebis kan till exempel bli rädd av höga och oväntade ljud. Man behöver alltså inte lära sig att bli rädd. Det är något som händer automatiskt i kroppen.
Rädsla är en känsla som skyddar.
När hjärnan upptäcker något som kan vara farligt händer det direkt en massa saker i kroppen. Musklerna blir spända, man andas snabbare och hjärtat slår hårdare. På det här sättet gör sig kroppen beredd på att antingen slåss mot det farliga eller springa därifrån. Att vara rädd är alltså egentligen en bra sak. Rädslan gör att man kan klara sig undan farliga saker.
Ångest är en typ av rädsla.
Men ångest får man främst av tankar. Det behöver alltså inte ha hänt något farligt i verkligheten. Kroppen blir rädd bara av tanken på att något hemskt skulle kunna hända. Med andra ord hör ångest ihop med orostankar och katastroftankar och att inte ha kontroll. Ett exempel på en katastroftanke är ”Tänk om jag kräks när jag ska redovisa inför klassen.”
Ångest gör att man ändrar sitt sätt att vara.
När man har ångest försöker man minska risken för att det hemska ska hända. Om man till exempel oroar sig för att bli biten av en hund väljer man en väg hem från skolan där det inte brukar vara så mycket hundar. Man går helst inte genom parken där folk rastar sina hundar. Det här kallas för säkerhetsbeteende eller undvikande.
Alla har ångest ibland.
Det är en del av livet. Men om man ändrar sitt sätt att vara så mycket att det blir ett problem i vardagen kallar man det för ångesttillstånd eller ångestsyndrom. Man kanske har blivit så orolig för att kräkas i skolan att man helt slutar att gå dit. Eller är så orolig för att bli biten av en hund att man inte längre vågar följa med kompisarna på utflykt. När ångesten gör att man missar viktiga och roliga saker i livet har man ett ångesttillstånd.
Det finns hjälp mot ångesttillstånd.
Om du har ett ångesttillstånd kan du prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller en BUP-mottagning. De ser till att du får kontakt med rätt person i vården. När du har fått behandling och ångesten inte längre är problem i vardagen har du inte längre ett ångesttillstånd.
