Långvarig smärta kan man till exempel få av en sjukdom som man har kvar hela livet. Exempel på sådana sjukdomar är reumatism och inflammatoriska tarmsjukdomar.
Långvarig smärta kan också komma från nerverna. Nerver är trådar som kopplar ihop hjärnan med kroppen. Genom trådarna skickar kroppen meddelanden till hjärnan och hjärnan skickar meddelanden till kroppen. Nerver kan bli skadade, sjuka eller komma i kläm. Då får man nervsmärta. Sådan smärta kan försvinna men ofta har man den länge. Mot nervsmärta hjälper inte vanliga smärtstillande mediciner. Därför kan man behöva testa andra mediciner som kan ta bort en del av smärtan.
Ibland stannar smärtan trots att sjukdomen eller skadan faktiskt har gått över eller läkt. Ändå fortsätter kroppen att skicka smärtsignaler. Det är som om kroppen har vant sig vid det. Om det händer kan din hjärna behöva hjälp att förstå att det inte längre än någon fara. Att den inte längre måste skicka smärtsignaler. Sådan hjälp kan man få av en psykolog som är expert på hur hjärnan fungerar och av en fysioterapeut som är expert på kroppens rörelser.
Det finns också långvarig smärta som kommer utan förklaring. Då gör det ont även om man inte har gjort sig illa eller varit sjuk. Det kan alltså hålla på och göra ont i magen, ont i huvudet eller ont i kroppen utan att något särskilt har hänt. Ibland kan det dessutom vara svårt att säga exakt var det gör ont. Mot sådan smärta hjälper inte mediciner. Då behöver man göra andra saker för att få smärtan ska lugna ned sig. Sådan hjälp kan man få av en psykolog och fysioterapeut.
Det är väldigt jobbigt att ha ont under lång tid. Till slut kanske du bara vill sluta med allt. Sluta träna. Sluta gå ut. För att slippa ha ont. Det fattar man ju! Men det blir inte bra. För när du hela tiden känner efter, och är rädd för det onda, blir hjärnan helt fixerad. Den tänker ”smärtsignalerna verkar vara jätteviktiga! Då måste jag göra de signalerna ännu starkare! Jag skickar ut mer smärta för att varna!” Om det blir så behöver du lugna din hjärna och visa att det inte är så farligt att göra vissa saker eller träna. Du får göra lite i taget.
Till slut fattar hjärnan att den inte behöver skicka så mycket smärta. Det är som om den vänjer sig. Det gör kanske fortfarande lite ont men inte jätteont. Då kan du ändå göra saker som du tycker är roliga och som du tycker om. Det kan vara svårt att klara av det här själv. Därför kan du behöva hjälp av en psykolog och fysioterapeut.