De jobbiga tankarna kallas för tvångstankar.
Tvångstankar kommer fast man inte vill och handlar om att något farligt som kan hända. Det kan vara att bli smittad, smutsig eller att man själv ska göra något förbjudet eller dåligt. Exempel på tvångstankar är ”tänk om jag blir sjuk efter att ha tagit i dörrhandtaget” eller ”tänk om jag råkar hoppa ut framför en bil” eller ”mina kläder känns fel så jag måste byta för annars kanske jag misslyckas på matteprovet”. Tvångstankar gör att man får ångest. Ångest betyder att man är väldigt rädd och inte har kontroll.
Rädslan blir så stark att man känner sig tvingad att göra en viss sak.
Ett annat sätt att säga det är att man känner sig tvingad att göra en viss handling. En så kallad tvångshandling. Tvångshandlingen gör man för att försöka få tillbaka lugnet, kontrollen och bli av med det farliga. Ofta gör man tvångshandlingen om och om igen. Exempel på tvångshandlingar är att tvätta sig, kontrollera att dörren är låst, ställa frågor till sina föräldrar eller att göra något i en viss ordning. Tvångshandlingen gör att det känns bättre en liten stund. Fast sedan kommer tvångstankarna och ångesten tillbaka. Då börjar det om igen och man behöver göra tvångshandlingen igen.
De flesta har känt lite så här ibland.
Det är jättevanligt att man till exempel vill gå tillbaka och kolla spisen eller dörren en extra gång. Det betyder inte att man har OCD. OCD har man när tvångstankarna eller tvångshandlingarna tar väldigt mycket tid. Ibland flera timmar om dagen. Då går tiden åt till att oroa sig över tvångstankarna och att göra tvångshandlingarna. När det är så kan det bli svårt att hinna och orka med andra saker. Man kan sluta att göra sådant som man gillat tidigare som att gå ut, träffa kompisar, vara i skolan eller träna. Många skäms över att de har OCD och tycker att det är svårt att prata om det.
OCD brukar inte försvinna av sig själv.
Om du tror att du har OCD bör du söka hjälp. Du kan prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller en BUP-mottagning så berättar de vem du ska ta kontakt med i vården.
I vården får du svara på frågor.
Frågorna handlar om dina tvångstankar och tvångshandlingar. Det kan gå till på lite olika sätt. Ibland kan det vara så att den du får träffa läser upp en lista med vanliga tvångstankar och tvångshandlingar och då får du berätta vilka som stämmer in på dig. Du kan också få kryssa i svar på papper med olika frågor. När du har svarat på alla frågor går det att säga om du har OCD eller om det verkar vara något annat som du behöver hjälp med.
Om du har OCD finns hjälp.
En del får behandling med kognitiv beteendeterapi som förkortas KBT. Då får du träna på hur du ska göra när tvångstankarna kommer och stå emot tvångshandlingarna. Det är inte säkert att precis alla tvångstankar och tvångshandlingar försvinner helt. Målet med behandlingen är att du ska kunna göra vad du vill och OCD:n inte ska få bestämma över ditt liv. För en del kan medicin var en del av behandlingen.
