När man har BDD är man fixerad vid någon kroppsdel.
Man tycker att kroppsdelen är ful och fel. Fast det egentligen inte är så. Det är bara personen själv som tycker att till exempel håret, näsan, kroppsformen eller ansiktsformen ser jättekonstig ut. Det är jobbigt att ha det så här. Tankarna på utseendet gör att man får stark ångest. Ångest betyder att man är väldigt rädd och känner att man inte har kontroll.
BDD tar mycket tid.
Man kan till exempel sminka sig länge för att försöka förändra sitt utseende. Man kan också försöka gömma kroppen med hjälp av kläder. Det är vanligt att man speglar sig ofta och jämför sitt utseende med andra. En del frågar hela tiden sina kompisar och föräldrar om sitt utseende för att få bekräftelse. Det här kan göra att man inte hinner med andra saker som man egentligen vill. Man kan bli så orolig över sitt utseende att man låter bli att gå ut och visa sig bland folk.
Om du tror att du har BDD ska du söka hjälp.
Du kan prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller en BUP-mottagning så berättar de vem du ska ta kontakt med i vården.
I vården får du svara på frågor.
Du får berätta vad du är missnöjd med i ditt utseende och vad du gör för att kontrollera det. Det kan gå till på lite olika sätt men ibland kan det vara så att den du träffar läser upp en lista med sådant man ofta är orolig över och gör när man har BDD. Då får du berätta vad som stämmer in på dig. Du kan också få kryssa i svar på papper med olika frågor. När du har svarat på alla frågor går det att säga om du har BDD eller om det verkar vara något annat som du behöver hjälp med.
Vid BDD är det vanligt att få behandling med KBT.
KBT står för kognitiv beteendeterapi. Då får du lära dig mer om BDD och hur du kan göra för att bryta fixeringen och hantera jobbiga känslor. Målet med behandlingen är att du ska kunna göra vad du vill och att BDD:n inte ska få bestämma över ditt liv. För en del kan medicin var en del av behandlingen.
