En fobi är en stark rädsla för något som egentligen inte är farligt.
Det kan vara djur som spindlar, ormar eller hundar. Man kan också ha fobi för till exempel höga höjder, flygresor, att få en spruta, gå till tandläkaren eller att se blod. Fobi kan också märkas genom att man är jätterädd för att bli instängd i en hiss eller på en annan trång plats. När man möter det som man är rädd för kan man börja gråta, bli arg, bli alldeles stel av skräck och få ångest. Ångest betyder att man är mycket rädd och inte har kontroll.
Fobin gör att det känns nästan omöjligt att göra vissa saker.
Man kanske inte följer med på utflykt i naturen för att man är jätterädd för att råka se en spindel eller en orm. Om man har fobi för sprutor kanske man inte söker vård fast man skulle behöva. Det kan leda till att man slutar göra saker med familjen och kompisarna. Livet blir inte som man vill och man missar sådant som är viktigt.
Det finns hjälp att få.
Om du har haft det så här ett tag ska du be om hjälp. Du kan prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller en BUP-mottagning så hjälper de dig till rätt person i vården.
I vården får du berätta hur du har det.
Det kan gå till på lite olika sätt men här är exempel på saker som du kanske får berätta om: hur länge du har känt så här; vad som gör dig rädd och orolig; vad du låter bli att göra för att slippa ångesten. Dina föräldrar får också berätta hur du mår. Du kan få kryssa i svar på papper med olika frågor. När du har svarat på alla frågor går det att säga om du har specifik fobi eller om det verkar vara något annat som du behöver hjälp med.
Det finns olika sorters hjälp vid specifik fobi.
Du kommer att få lära dig mer om din fobi hur du kan göra när ångesten och rädslan kommer. Du kan också få behandling med kognitiv beteendeterapi som förkortas KBT. En sorts KBT kallas för exponeringsterapi. Det betyder att du långsamt får vänja sig vid det som du är rädd för.
