IBS gör att man får ont i magen. Det onda brukar gå över en stund när man har varit på toa och bajsat. IBS gör att tarmen har svårt att ställa in tjockleken (konsistensen) på bajset. Därför kan bajset vara för hårt, för löst och ibland både och. Och ibland kan det finnas slem i bajset. När man har IBS kan det kännas som att det finns bajs kvar i tarmen även när man har bajsat färdigt. En del får mycket gaser i magen och då kan den kännas som en ballong.
Man vet inte säkert varför vissa människor får IBS. Man tror att det är flera olika saker som gör att mag-tarmkanalen inte arbetar som den ska. En del får mer krångel med magen om de äter en viss sorts mat. Andra får mer krångel när de känner sig stressade, oroliga eller ledsna.
Man tror också att kopplingen mellan tarmarna och hjärnan är överkänslig. Det betyder att tarmarna skickar alldeles för många signaler till hjärnan. Och hjärnan tolkar de här signalerna alldeles för starkt. Då kan hjärnan tro att det gör jätteont i magen fast det egentligen bara är en liten fis som vill komma fram.
För att ta reda på om du har IBS behöver du träffa en doktor. Doktorn känner på din mage för att ta reda på om det gör ont på något särskilt ställe. Eller om det gör ont i hela magen. Många som har IBS tycker att det gör ont i hela magen. Du får också lämna blodprov och ibland även bajsprov.
Det finns ingen medicin som tar bort IBS. Men det finns mediciner som gör att magen mår bättre. Och det finns saker som du kan göra själv för att må så bra som möjligt. Till exempel är det bra att gå på toa och bajsa med jämna mellanrum. Det är också bra att röra på sig, sova tillräckligt mycket och att äta bra mat på regelbundna tider. Tänk på att inte äta för snabbt! IBS-krånglet kan också minska om du får prata med någon om sådant som du blir orolig, stressad eller ledsen av. Det kan till exempel vara någon i din familj, en vän, kurator eller en psykolog.
Det är väldigt jobbigt att ha ont i magen under lång tid. Till slut kanske du bara vill sluta med allt som kan ge magknip. Sluta äta vissa saker. Sluta träna. Sluta gå ut. För att slippa ha ont. Det fattar man ju! Men det blir inte bra. För när du hela tiden känner efter, och är rädd för det onda, blir hjärnan helt fixerad. Den tänker ”Signalerna från magen verkar vara jätteviktiga! Då måste jag göra de signalerna ännu starkare! Jag skickar ut mer smärta för att varna!” Om det blir så behöver du lugna din hjärna. Och visa att det inte är så farligt att äta en viss sak eller träna. Men du får göra lite i taget. Till slut fattar hjärnan att den inte behöver skicka så mycket smärta. Det är som om den vänjer sig. Det gör kanske fortfarande lite ont i din mage men inte jättejätteont. Då kan du ändå göra saker som du tycker är roliga och äta sånt som du tycker om. Men det kan vara svårt att klara av det här själv. Därför kan du behöva hjälp av din familj och kanske även av en psykolog.