Man kan peta, plocka eller riva på huden var som helst på kroppen.
De flesta plockar hud från ansiktet men det är också vanligt att plocka från fingrarna, armarna, ryggen, överkroppen, benen, fötterna, snoppen eller snippan.
En del känner ett sug efter att plocka hud.
Så kan det bli när man till exempel känner sig orolig, stressad eller rastlös. Andra plockar hud utan att tänka på det. Om man plockar, river eller petar mycket på huden kan det bli tydliga sår och ärr. Det är vanligt att man skäms över det. Man kan känna sig ledsen och sluta göra saker som man egentligen gillar.
Om du vill sluta plocka hud men inte lyckas kan du få hjälp.
Du kan prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller en BUP-mottagning så berättar de vem du ska ta kontakt med i vården.
Det finns behandling mot hudplockande.
Behandlingen kallas för kognitiv beteendeterapi som förkortas KBT. Då får du lära dig att lägga märket till i vilka situationer du plockar hud. Du får också träna på att göra rörelser som gör det svårare att plocka. Sådana rörelser kallas motrörelser. Det kan till exempel vara att lägga armarna i kors för då är händerna låsta så att du inte kan plocka.
