Man kan rycka hår från hela kroppen.
Det vanligaste är att man rycker hår från sitt huvud, ögonbrynen, ögonfransarna, runt snoppen eller snippan. Man kan också rycka hår från andra personer, leksaker eller kläder. Ofta letar man efter en speciell sorts hårstrå. Det kan till exempel vara ett hårstrå som är lite annorlunda än de andra och sticker ut. Det är vanligt att man leker med hårstråt eller tittar på det när man har ryckt ut det.
En del känner ett sug efter att rycka hår.
Så kan det bli när man till exempel känner sig orolig, stressad eller rastlös. Andra rycker hår utan att tänka på det. Om man rycker bort mycket hår kan det bli kala fläckar på huden. Det är vanligt att man skäms över det. Man kan känna sig ledsen och sluta göra saker som man egentligen gillar.
Om du vill sluta rycka hår men inte lyckas kan du få hjälp.
Du ska också söka hjälp om du sväljer det hår som du har ryckt bort. För det kan vara farligt. Du kan prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller en BUP-mottagning så berättar de vem du ska ta kontakt med i vården.
Det finns behandling mot hårryckande.
Behandlingen kallas för kognitiv beteendeterapi som förkortas KBT. Då får du lära dig att lägga märket till i vilka situationer du rycker hår. Du får också träna på att göra rörelser som gör det svårare att rycka. Sådana rörelser kallas motrörelser. Det kan till exempel vara att lägga armarna i kors för då är händerna låsta så att du inte kan rycka.
