Magiskt tänkande och blandad logik
Barn i förskoleåldern använder ett så kallat magiskt tänkande – de kan tro att deras tankar, känslor eller handlingar påverkar vad som händer i kroppen. De kan exempelvis tro att sjukdom beror på att de har varit elaka mot någon eller att ett syskon blev skadat för att barnet själv var arg. Barn i denna ålder kan också dra felaktiga slutsatser om samband som att: "Jag åt godis igår – nu har jag ont i magen – det är mitt fel." Eller: "Sjuksköterskan tog tempen på mig – sen fick jag ont – så det var nog termometern som gjorde mig sjuk." De kastar lätt om orsak och verkan och kan ha svårt att förstå vad som är symtom, vad som är behandling och vad som är resultat av sjukdomen. Ett barn kan till exempel tro att det var sprutan som orsakade sjukdomen, inte att den hjälper mot den.
Kroppsuppfattning och rädsla för skador
Kroppsuppfattningen är fortfarande under utveckling. Förskolebarn vet ofta var exempelvis ett knä, en mage eller ett hjärta sitter, men de har inte en helt klar bild av hur kroppen hänger ihop inuti. Inre smärta, som ont i magen, kan uppfattas som något som kommer utifrån – som om någon har "satt dit" det onda. Det är därför vanligt att barn i denna ålder är rädda för kroppsskador, blod eller tanken på att något "går sönder" i kroppen. För att skapa trygghet är det viktigt att tydligt förklara vilken kroppsdel som ska behandlas och – minst lika viktigt – vilka delar av kroppen som inte kommer att röras. Detta hjälper barnet att få en känsla av kontroll och ökar tryggheten. Säg till exempel: "Det är bara din arm vi ska titta på, vi ska inte göra något med dina ben eller magen."
Skuldkänslor och behov av bekräftelse
Många barn i den här åldern utvecklar också en förmåga till empati och börjar förstå att andra har känslor. Men samtidigt kan de lätt tro att de själva orsakat sin sjukdom eller någon annans skada. Det är därför mycket viktigt att tydligt och ofta förklara att det inte är deras fel att de har blivit sjuka. Säg till exempel: "Du har inte gjort något fel. Ibland blir man sjuk, och det bara händer – det är inget man bestämmer själv."
Rädsla för utklädnader och främmande miljöer
Barn i förskoleåldern kan vara känsliga för ansiktsförändringar och utklädnader. Många tycker att masker, ansiktsmålningar eller till och med en vanlig mössa kan göra att en person ser läskig ut. Därför kan sjukvårdspersonal med munskydd, visir eller operationsmössa upplevas som skrämmande. Det kan hjälpa att visa bilder i förväg eller att leka sjukvård hemma där barnet får "leka doktor" och klä ut sig själv eller sina gosedjur, så att ansiktsmasker och vårdkläder blir mer bekanta.
Förberedelse genom lek
Barn i förskoleåldern tycker ofta om att förberedas genom lek. En doktorsväska eller ett gosedjur kan användas för att visa vad som kommer att hända – att lyssna på hjärtat, få ett plåster, eller att sitta i ett väntrum. Leken gör det möjligt för barnet att bearbeta sina känslor, ställa frågor och skapa mening kring det som ska hända. I denna ålder fungerar det bra att prata med barnet om det som ska hända några gånger under veckan före vårdbesöket. Det räcker med korta, enkla förklaringar till en början, och sedan kan man lägga till mer information närmare besöket – helst en till två dagar före.