Att förbereda barn under tre år
Hos barn under tre år är rädslan för det okända och främmande en helt naturlig del av utvecklingen. I denna ålder befinner sig barnet i en intensiv fas av emotionell och kognitiv utveckling. Barnets förståelse för världen formas genom sinnesintryck, upprepning och framför allt genom tryggheten i sina närstående. När ett litet barn ska besöka vården – en plats som ofta är ny och kan kännas skrämmande – spelar din närvaro och ditt sätt att bemöta situationen en avgörande roll.
Små barns uppfattning om kroppen
Barn under tre år har ännu inte utvecklat en abstrakt förståelse för kroppen eller hur den fungerar på insidan. För dem är kroppen något konkret – de kan känna sina armar, sina ben, sin mage – men de kan inte förstå vad som finns under huden eller hur till exempel ett hjärta eller en lunga fungerar. Deras förståelse för skador är också begränsad till det yttre och synliga, som ett skrubbsår eller ett plåster. Undvik därför att prata om vad som finns inuti kroppen eller vad som ska göras där. Små barn förstår inte sådana detaljer.
Trygghet genom närhet och rutiner
Tryggheten för små barn skapas genom förutsägbarhet, närhet och enkla, igenkännbara rutiner. Barnet behöver känna att du som närstående finns nära, både fysiskt och känslomässigt. Du kan du förmedla trygghet genom att vara lugn, hålla barnet i famnen, prata med mjuk röst och använda enkla ord. Din attityd påverkar barnets upplevelse – om du är trygg blir barnet tryggt.
Förberedelser inför vårdbesök
Förberedelser inför ett vårdbesök ska vara konkreta och anpassade till barnets begränsade tidsperspektiv. Små barn har ännu inte utvecklat tidsuppfattning på samma sätt som äldre barn, vilket innebär att de inte förstår vad "nästa vecka" eller ens "i morgon" betyder. Därför är det bäst att prata om vad som ska hända först dagen innan, eller samma dag som besöket. Använd gärna en docka, nalle eller ett annat gosedjur för att visa vad som ska hända. Du kan till exempel låtsas att nallen ska undersökas, få ett plåster eller lyssna på hjärtat med ett stetoskop. På så sätt gör du det som väntar konkret och begripligt för barnet. När du sedan berättar att samma sak kommer att hända barnet på sjukhuset blir det lättare för barnet att relatera till situationen.