Alla i Sverige har alla rätt att få vård. Det betyder att om du är sjuk eller mår dåligt ska du få hjälp att må bättre. Du har rätt att söka hjälp var som helst i hela landet. Om du är under 18 är vården gratis.
Men hur gör man då, när man behöver ta kontakt med vården? Ett sätt är att fråga din förälder eller någon annan vuxen som du litar på. Då kan ni söka vård tillsammans. Men du kan också kontakta vården själv. Det finns flera sätt:
Om det inte är vrålakut kan du börja med att ringa eller mejla till en vårdcentral eller en ungdomsmottagning. Oftast får du en tid ganska snart.
Om du brukar ha kontakt med vården ofta har du rätt att vända dig till den mottagning där du brukar vara. Så om du till exempel brukar vara på habiliteringen, eller på diabetesmottagningen, kan du prata med dem. Då berättar de hur du ska göra.
Du kan också ringa telefonnumret 1177 för att få veta var och hur du kan söka vård.
Om du är 13 år eller äldre kan logga in på 1177.se och boka tid. För att kunna göra det behöver du ha e-legitimation.
Det finns lag på att vårdpersonalen alltid ska spara information om dina besvär och vilken vård de ger dig. Den här informationen kallas för journal.
Det mesta ska finnas i din journal, men ibland brukar vårdpersonal du träffar vilja höra dig berätta själv. Det kan vara viktigt för att förstå hur du mår just nu, och då är journalen bara ett stöd. Det är bara den personal som har med din vård och behandling att göra som har rätt att läsa vad som står i din journal.
Vården ska behandla dig på ett säkert sätt, och självklart ska du inte behöva trilla i golvet eller råka ut för något annat bara för att det inte finns tillräckligt med personal. Förklara hur du kan reagera i olika situationer, och vad du behöver för att känna dig trygg och må bra. Det kan ju vara allt från grindar på britsen till en extra kudde!
Jo, det kan du, men – återigen – det är inte säkert att vården lyckas lösa detta. Men om du förklarar tydligt att du blir utmattad och otrygg av att hela tiden möta nya människor, kommer de att göra sitt bästa.
Det beror så klart på vilken slags vård du får. Säg att du kommer till ett och samma ställe lite då och då på planerade besök. Då är det oftast inget problem. De som jobbar inom vården tycker också att det är smidigare att de som känner till dig har hand om dig under ditt besök. Men ibland är någon sjuk eller har semester, så även om både du och vården planerar för att du ska få träffa samma personal, finns det ingen hundraprocentig garanti för att det blir så.
När du ska på läkarbesök får assistenten alltid följa med. Det är bra att berätta innan att hen är med, om inte annat så att alla får plats i rummet. Det är också bra att berätta vad din assistent hjälper dig med, så att de ni ska träffa kan planera för ett bra besök.
När du ska bli inlagd på sjukhus är läget lite annorlunda. Assistenten får vara med när du ska skrivas in och när du ska skrivas ut, och när du väntar på att de sakerna ska hända. Men i tiden däremellan är grundregeln att personalen tar hand om dig. Att det är så beror inte på att vården tycker att det ska vara så, utan handlar om hur mycket rätt till assistansersättning man har.
Men du kan ansöka om att få ha din assistent hos dig för en viss tid – upp till fyra veckor. Om du har så kallade särskilda skäl kan det beviljas. De särskilda skälen prövas för just dig, och ett skäl kan till exempel vara att du har svårt att kommunicera utan din assistent, eller att det är hen som har bäst koll på din hälsa. Din medicinsk ansvariga läkare ska skriva ett intyg att du behöver assistans även när du är på sjukhus. Det ska stå i ditt beslut från Försäkringskassan vad som gäller.
Det kan bli svårare att få assistans beviljat ju yngre du är. Är du under 18 år så ska den som beviljar dina timmar ta hänsyn till ”normalt föräldraansvar”, det vill säga om dina föräldrar kan vara med istället för assistenten. Det bästa är att förklara för din handläggare varför assistenten är viktig för dig, och i vilka situationer hen behövs som mest.
Om du blir inskriven på sjukhus är det vårdgivaren som ska ansvara för att det finns lämpliga hjälpmedel. Men, det är alltid bra att kolla. Kolla också vad som finns innan du går på ett läkarbesök. Ibland kan det saknas sådant som lift
Det kan finnas, men det är långt ifrån säkert. Så ta med dig dem, och någon som kan hjälpa dem du möter att ha ett samtal med dig.
Nej, det gör det oftast inte. Ibland kan såklart någon i personalen kunna teckenspråk, men det beror i så fall på att hen kan det i alla fall.
För all slags tolkning gäller att tolken ”följer med på köpet”. Du har rätt till så kallad vardagstolkning när du besöker vården. Boka genom din tolkcentral som vanligt.
Berätta gärna för den du ska besöka att du kommer att ha en tolk med dig, och att det därför är bra om besöket verkligen börjar och slutar de tider som är bestämt. Om du får vänta för länge kanske din tolk är uppbokad på annat efteråt, och då får du antingen boka en ny tid eller vara utan tolk.
Ett bra tips är att du skriver ner dina önskemål. Även om du berättar för de första du möter, är det inte säkert att informationen kommer fram till all personal du kommer att träffa.
Skriv en lapp innan där du berättar vad som behövs för att du ska ha det så bra som möjligt. Då är det lättare för vårdpersonalen att veta hur just du vill ha det.
En del har svårt att förstå att någon som har en funktionsnedsättning i kroppen inte behöver ha den i knoppen. Det gäller tyvärr även vårdpersonal. Många gånger beror fördomarna på okunskap och osäkerhet. Det känner du alldeles säkert igen från andra delar av livet också: folk som ser din rullstol (eller vad det nu kan vara) blir osäkra, börjar flacka med blicken och vet inte riktigt vad de ska säga. I bästa fall skärper de till sig, i värre fall pratade de med dig som om du vore en tre-åring – och i allra värsta fall låtsas de som om du vore luft.
Bästa sättet för att få ett bra bemötande är att berätta för personalen att du förstår vad som sägs och att du gärna vill bli behandlad som en vanlig patient. Om du vet att du ska vårdas på sjukhus, kan du skriva några rader innan och berätta om dig själv.
Om någon i personalen gör något du inte gillar, ska du säga till. Säg till exempel ”du får gärna prata med mig, inte om mig” eller ”titta gärna på mig när du pratar med mig”. All vårdpersonal vet i teorin en massa om bemötande (av alla slags människor), men en del har svårt att få till det.
Det bästa sättet är att de som ska träffa dig få veta lite om dig innan besöket. Berätta vad du har svårt med, men också vad du kan och klarar av. Antingen kan du skriva ett brev, eller be någon närstående kontakta den plats i vården du ska besöka. Om du vill kan du be dem läsa din journal extra noga innan du kommer.
När du väl är på plats, säg till direkt om något inte blir så bra. Alla som jobbar i vården vill att du ska må så bra som möjligt på alla sätt, men ibland har de svårt att riktigt veta hur de ska göra.
Det finns ytterligare 12 frågor och svar om Mina rättigheter i vården
Lär dig ännu mer
NOBAB
NOBAB arbetar för barns och ungas rättigheter och behov inom hälso - och sjukvården.
