Det tar tid att vara sjuk
Att vara funktionsnedsatt eller ha en långvarig sjukdom tar en fasans massa tid. Man har typ klippkort i vården, och ska på besök hos olika människor flera gånger i månaden. Ofta hamnar man efter i skolan, eftersom man ska vara både i skolan och på vårdbesök samtidigt. Vårdens tider för planerade besök är oftast samma som skolans tider. Ett tips är att be om tider tidigt på dagen eller sent på eftermiddagen, och be vården att samla besöken. Om de säger att det är svårt, förklara för dem hur mycket du hänger på olika vårdställen, och att du måste ha VIP-tider för att du är VIP-kund.
Me, me, me..
I tonåren blir man mer medveten om sig själv. Alla tonåringar jämför sig med andra – är jag snygg? Smart? Rolig? Cool? Har man då en funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom är det lätt att känna sig annorlunda. Många tycker också att det är nu som det här med kompisar börjar bli svårare. Ungefär när man börjar på högstadiet blir ju alla ens kompisar tonåringar de med, och det kan bli stökigt. När man själv verkligen behöver andras hänsyn som mest, blir många totalt självupptagna. En del märker att ens gamla vänner inte riktigt orkar med en. Eller så träffar man nya människor, som verkar som att de verkligen bryr sig och frågar hur man mår – men när man väl börjar berätta orkar de inte lyssna. Och att folk orkar lacka ur på sina småttiga problem! Det kan vara svårt att vara medkännande när någon grinar över att bara fått C på provet eller en misslyckad klippning. Nåja. Mot slutet av högstadiet brukar det bli lättare, när kompisarna blivit lite mognare. Då blir de bättre på att anpassa sig och visa hänsyn igen.
Puberteten
Att komma i puberteten är inte heller något som gör livet lättare för någon. Förutom alla andra saker ska man plötsligt ha mens, börja tänka på sex, hamna i målbrottet och ha en massa hormoner som rusar hit och dit. Du börjar lätt fundera över om du någonsin kommer att kunna eller ens vilja träffa någon. Många som har en diagnos som inte syns måste också bestämma sig för när man ska berätta för den man träffat om hur man mår. Ska man säga nåt innan man blir ihop? Eller vänta lite? Berättar man tidigt kan det kännas fel, väntar man kan det kännas fel. Samma tankar kommer när det gäller att ha sex. Skulle du kunna, och skulle du vilja? Och om du vill – finns det en chans att den du vill ha sex med känner detsamma för dig?
Olika diagnoser – olika liv
Olika diagnoser ger olika liv, olika problem och känslor. Att ha haft samma sjukdom sedan man var liten är så klart annorlunda, än om man blir sjuk när man kommit i tonåren. Men en sak som de allra flesta håller med om är att det är bra att träffa andra som är i samma situation. Någon som känt sig som utanför för att hen sitter i rullstol är plötsligt precis som alla andra om de också sitter i rullstol. Det här hjälper i alla åldrar, men kanske mest under tonåren. Det är då man kan börja formulera hur man känner, och förstå hur andra känner.