Efter puberteten kan tjejer få svamp i underlivet. Det är ganska vanligt och märks av att det kliar och svider. Det kan också rinna ut extra mycket flytningar ur snippan.
Det finns alltid svamp på huden, i munnen, i tarmarna och på andra ställen i kroppen.
Det är normalt. Svamparna lever där tillsammans med olika snälla bakterier. Allt fungerar bra så länge det är lagom många av varje sort. Ibland händer det något som stör balansen. Så kan det bli när man tar antibiotika. Det är en medicin mot farliga bakterier som även kan råka döda snälla bakterier. När det blir färre snälla bakterier kan svamparna bli för många. Immunförsvaret och hormoner påverkar också hur lätt man får svamp. Till exempel får man lättare svamp när man är sjuk. För att hjälpa kroppen att stå emot svamp ska du låta bli att tvätta inuti snippan med tvål eller vatten. Snippan mår bäst av att vara ifred från sådant.
Svamp i underlivet går ofta över av sig själv.
Om det inte går över kan du gå till ungdomsmottagningen. Där får du hjälp.
Vad betyder egentligen ... ?
Vill du veta mer?
Frågor och svar
Svampinfektioner
Alla har faktiskt svamp på och i kroppen. Det är normalt och inget farligt. Men ibland kan svamparna bli för många eller hamna på fel ställe. Då kan man få en svampinfektion.
Ja, nästan. Svamp trivs där det är varmt och fuktigt, som mellan tårna, i ljumskarna och i hårbotten. Då kan huden bli röd, torr, fnasig och det kan klia och svida. Man kan också få svamp i munnen eller på naglarna. Efter puberteten kan tjejer få svamp i snippan och killar kan få svamp på snoppen.
Många svampinfektioner går över av sig själva när kroppen mår bättre igen. Du kan hjälpa till genom att hålla huden torr och använda lösa kläder. Det finns också krämer på apoteket som dödar svampen. Om det inte blir bättre ska du kontakta sjukvården.
När kroppen attackeras av bakterier och virus måste den försvara sig. Människan har jättemånga små
försvarssoldater i blodet, de vita blodkropparna, som försvarar kroppen mot infektioner och sjukdomar.
Tillsammans bildar de immunförsvaret. När bakterier och virus kommer in i kroppen går kroppens soldater till attack och utkämpar en strid. Det är den här kampen som gör att vi känner oss sjuka.
Alla bakterier är inte farliga. En del bakterier är till och med nyttiga för kroppen, vissa bakterier i magen till exempel. Vi lever tillsammans med miljoner bakterier utan att de skadar oss. Farliga bakterier vill kroppen däremot inte veta av. Om det kommer in farliga bakterier i kroppen skickar den ut sina försvarssoldater – de vita blodkropparna – för att kämpa mot bakterierna. Det är den kampen som gör att vi känner oss sjuka. Bakterierna påverkar och förstör olika organ i kroppen, till exempel levern, njurarna och hjärtat. Kroppens försvarskrigare vinner nästan alltid, men tyvärr händer det ibland att bakterierna vinner och då kan man bli mycket sjuk.
Snor bildas hela tiden i näsan och fungerar som ett skydd för näsan. När någonting irriterar insidan av näsan, till exempel baciller eller smuts, vill näsan skydda sig. Då bildas extra mycket
snor så att det som irriterar ska rinna ut med snoret.
Urinvägar och könsorgan
Under en dag får vi i oss mycket vatten, både genom det vi dricker och det vi äter. I kroppen bildas också vatten när kroppen använder energin som finns i maten. Allt det här vattnet kan inte
stanna kvar i kroppen för då skulle vi bli sjuka. Det är därför vi kissar ut allt vatten som kroppen inte behöver. I kisset samlas också en massa skräp (kemiska ämnen) som kroppen inte vill ha eller behöver. Det är bara genom kisset som de här ämnena kan lämna kroppen. Vi kissar ungefär 1 liter om dagen. Under ett helt liv blir det hela 30 000 liter kiss.
Pungkulorna, som också kallas testiklar, behövs för det är där som kroppen gör spermier. Spermier behövs för att man ska kunna få barn när man är vuxen.
I vissa väldigt sällsynta fall kan riklig mens gör att du får blodbrist. Egentligen är det ingen fara att blodet försvinner, utan det är att järnet som finns i blodet försvinner.
Om du mår dåligt och känner dig yr när du har mens, prata med din skolsyrra, ungdomsmottagning eller en läkare.
