Oro, maktlöshet och viljan att skydda
Det är också vanligt att bära på en kvarhängande oro för att smärtan egentligen skulle bero på något allvarligt, trots att vården har utrett och försäkrat motsatsen. Sådana tankar är helt naturliga. Som närstående vill man göra allt för att hjälpa och skydda sitt barn.
När omgivningen inte förstår
Många i omgivningen har främst erfarenhet av akut smärta – smärta som tydligt signalerar att något är fel och som ofta går att ta bort eller lindra med läkemedel. Långvarig smärta är något helt annat och kan vara svår att förstå och förhålla sig till.
Detta kan märkas i omgivningens reaktioner. En del familjer möter oförståelse eller okunskap. Släkt, vänner eller andra kan antyda att smärtan är inbillad, eller föreslå enkla lösningar som att stressa mindre, träna mer, tänka på något annat eller ”rycka upp sig”. Att behöva förklara och försvara sitt barns situation kan vara mycket påfrestande, särskilt när man själv bär på oro och saknar svar.
Du som närstående behöver också stöd
Att stå bredvid någon som har ont under lång tid kan vara både känslomässigt och fysiskt utmattande. Många närstående bär på oro för barnets framtid, rädsla för att smärtan aldrig ska gå över, trötthet av att ständigt behöva vara stark och ibland även frustration eller ilska över situationen. Alla dessa känslor är naturliga och förståeliga.
Som närstående är det lätt att sätta sina egna behov åt sidan, men även du behöver stöd för att orka. Att få prata med någon, få kunskap om långvarig smärta och känna att du inte är ensam kan göra stor skillnad – både för dig själv och för ditt barn.
Smärtan får inte bestämma allt
Långvarig smärta är en ovälkommen gäst i livet. Den kan finnas där och ändå går det att leva vidare. Smärtan behöver inte få bestämma allt.