När smärtan tar över vardagen
Många barn och ungdomar med långvarig smärta drar sig undan aktiviteter som tidigare varit viktiga. Det kan kännas omöjligt att träna och för jobbigt att träffa kompisar när smärtan ständigt finns där och tar kraft och koncentration. Det är fullt förståeligt. Samtidigt kan undvikande på sikt göra att smärtan tar ännu större plats i livet.
När hjärnan är i ständig beredskap för smärta kan den förstärka smärtsignalerna. Hjärnan blir extra uppmärksam på det som gör ont och fokuserar mer på smärtan. Då blir den också bättre på att tolka och skicka smärtsignaler. Det fungerar på liknande sätt som inlärning, till exempel när man övar på att spela piano – ju mer man övar desto snabbare går signalerna i hjärnan för att händer och fingrar ska kunna utföra musicerandet bättre och bättre.
Rädsla och undvikande kan förstärka smärta
Smärta kan också hänga ihop med rädsla och ångest. Det är vanligt att oroa sig för att smärtan aldrig ska gå över, vilket kan öka känslan av hot i kroppen. Då höjs volymen på smärtsignalerna ännu mer.
I sådana situationer är det ofta viktigt att långsamt och stegvis återgå till aktiviteter, även om det gör ont. Hjärnan behöver upptäcka och bli trygg med att kroppen klarar mer än den tror. Det brukar fungera bäst att vara aktiv ofta, men i liten dos till en början, och sedan successivt öka intensiteten.
När hjärnan gång på gång får signalen att det inte är farligt att röra på sig kan smärtupplevelsen minska över tid. Smärtan försvinner kanske inte helt, men den kan ta mindre plats i livet.