En del nyfödda barn saknar nervceller i ändtarmen och tjocktarmen. Då kan ändtarmen och tjocktarmen inte röra på sig som de ska. Det gör att maten och bajset inte åker framåt i tarmarna. Då blir det stopp i tarmarna och man får svårt att bajsa. Det kallas för Hirschprungs sjukdom. Sjukdomen heter också aganglionos. Oftast upptäcker man Hirschprungs sjukdom innan barnet har fyllt ett år.
För att ta reda på om du har Hirschsprungs sjukdom behöver du göra olika undersökningar. Doktorn kommer att klämma och känna på din mage. Du kan också behöva blodprov och röntga tarmarna. För att få bra bilder med röntgenkameran kan du behöva få en speciell vätska in i rumpan. Vätskan kallas för kontrastmedel.
Du behöver också behöva ta ett prov från tarmen. Det gör man med hjälp av en pryl som funkar nästan som en liten dammsugare med ett tunt rör. Doktorn sticker in det tunna röret i rumpan. Då suger den ut lite hudceller från tarmen. Provet gör inte ont. Om man ändå tycker det känns lite läskigt kan man få sova under tiden man tar provet.
Om man har Hirschsprungs sjukdom behöver man operera bort den sjuka delen av tarmen. Under operationen får du sova gott och kommer inte känna något alls.
Innan man är opererad behöver man hjälp att bajsa. Man kan skölja ut bajset genom en liten slang i rumpan. Om det ändå är svårt att få ut bajset den vanliga vägen kan man behöva göra en liten öppning på magen och ta ut bajset där. På öppningen kan man sedan sätta en påse där bajset kan rinna ut i. Det kallas för stomi.
Även efter operationen kan man ha problem med bajset. Om det fortfarande är svårt att få ut bajset får man mediciner som gör det lättare att bajsa. Man kan också behöva skölja ut bajset med något som heter lavemang.
Eftersom musklerna och känseln i ändtarmen fungerar sämre när man har Hirschsprungs sjukdom kan det ibland läcka ut lite bajs ibland även när man är opererad. Men när man växer brukar tarmen fungera bättre och bättre. Efter ett tag lär sig kroppen att känna när det är dags att bajsa.
