Symptomen man har är väldigt lika för alla slags hörselnedsättningar. Det kan vara saker som:
- att man tycker andra pratar otydligt eller tyst
- man kan ha svårt att höra när de är mycket ljud runtomkring
- man kan ha svårt att höra när det är flera som pratar samtidigt
- man kan ha en känsla av att man har lock för örat hela tiden
- man har svårt att höra fåglar och insekter.
På små barn kan man märka att de inte reagerar på ljud eller sitt namn. Ibland börjar de prata senare än andra barn. Alla barn testas för hörselskador flera gånger, när de är nyfödda, i förskolan och i skolan.
Sensorineural hörselnedsättning
Om orsaken till att man hör sämre beror på att det finns en skada eller påverkan på innerörat eller hörselnerven så kallas det sensorineural hörselnedsättning. Den vanligaste orsaken till en sensorineural hörselnedsättning är att hårcellerna i örat har skadats. Hårcellerna sitter i den del av örat som kallas snäckan (cochlean).
Det här är en av de vanligaste hörselskadorna som man har som barn. I ungefär hälften av fallen är hörselskadan något man ärvt från sina föräldrar. Man kan även få den av att man utsatts för buller eller för höga ljud. Den här typen av skada är vanlig hos dem som jobbat där de förekommer mycket buller och höga ljud, och som inte haft hörselskydd. Även i krig där det fälls bomber och skjuts kan man utveckla den här typen av hörselskada. När man blir äldre kan håren skadas eller slitas ut och det kan göra att man börjar höra sämre.
Det finns ytterligare en typ av sensorineural hörselnedsättning som inte beror på håret i snäckan utan på att man har skador på nerverna som går från cochlean till hjärnan. Det är en så kallad retrochocleär skada, som betyder innanför (retro) cochlea (snäckan).
Konduktiv hörselnedsättning
Om orsaken till att man hör sämre beror på att ljudet inte når innerörat så kallas det en konduktiv hörselskada. Det kallas också för ledningshinder, att ljudet inte kan ledas fram. Den här typen av hörselnedsättning beror på en skada eller påverkan som blockerar ljudet att gå från hörselgången eller mellanörat till cochlean (snäckan). Det kan vara att man har ett skadat ytteröra, öroninflammation, vaxpropp eller otoskleros, en sjukdom som gör att en del i örat blir mindre rörlig.
Otoskleros kan vara ärftlig eller komma spontant. Det är vanligast hos vuxna, men en del har det sedan födseln. Det som händer är att ett ben som heter stigbygeln blir förhårdnat och orörligt vilket gör att signalen inte förs vidare till håren i öronsnäckan. Otoskleros kan man operera, då sätter man in en protes av stigbygeln. Man får inte alltid 100 % hörsel tillbaka och en del kan få tinnitus. Man kan även behandla otoskleros med hörapparat.
En vaxpropp hittar man ofta med ett otoskop som man tittar in i örat med. Om man har ett skadat ytteröra så kan de vara svårt att använda en traditionell hörapparat. Då kan man behöva en benförankrad hörapparat.
Kombinerad hörselnedsättning
En kombinerad hörselnedsättning betyder att man hör dåligt på grund av att det inte fungerar som de ska varken i mellanörat och innerörat. Man har alltså både en sensorineural och konduktiv hörselnedsättning.